spenderade lördagkvällen med boken som inte går att lägga bort: "en sida till." "okej, ett kapitel till." tills ögonen ser ut som om man har rökt på konstant i en veckas tid. vill, i smyg, att C går hemifrån, så jag kan fortsätta läsa, ostört.
blir rörd till tårar när jag ser allt fint som P skriver om mig, speciellt eftersom det känns som att jag inte förtjänade det. inte över den senaste tiden, eftersom jag har mer än lyst med min frånvaro på familjemiddagarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar