novemberkväll

som vanligt grät jag (okej, nästan) när väckarklockan ringde imorse. insåg hur mycket jag vill kasta den i väggen eller spola ner den i toaletten.
jobbade röven av mig för viktiga japaner som aldrig kom (inte direkt ovanligt).
kokade soppa och the och skulle helst av allt sticka framför en öppen spis.
ringde en miljard telefonsamtal (älskar franska fast-telefoner) och tittade på alla väskor jag inte har råd med.
om ungefär tolv timmar kommer jag gråta lite igen.